Oj en cyklon... vilken otur

Vi fortsätter puttra norrut efter att ha passerat bla Port Gregory och The pink lake, ja en rosa sjö och även Kalbarri har vi nu landat i Monkey Mia. Det har skett en ganska drastisk förändring i vädret så här långt norrut. (sätt på hajen-musiken) Vi har kommit in i tropiskt cyklon-område… woooohhhhhh. Det är lite ovanligt att det är så här instabilt den här årstiden men vi tycker att det blir lite mer spännande. Tropiskt område gör också att det blir lite varmare och fuktigare. Varje natt är nu en fråga om hur mycket man kommer kunna sova eller inte pga hur mycket man kommer svettas, en dusch mitt i natten tillhör vanligheterna. Eftersom vi är hyffsat rastlösa har vi hittills bara stannat en natt på varje ställe. Nu har vi hittat ett resort som både är billigt, har pool och som vi gillar. När man badar vid stranden kan det helt plötsligt simma förbi ett par delfiner en halvmeter bort. De har under ett halvt sekel matat delfinerna och bedriver också forskning. Passande nog så är det varning för cyklonen Dianne norrut, så vi måste nog bli kvar här ett par dagar… too bad=) Att plugga här känns helt okej.  

Första kvällen vi var här råkade vi ut för det värsta åsk-regn vi någonsin varit med om (ja värre än i Bergen). På 45 min var hela campingen under 30 cm vatten och vi blev väldigt oroliga för Brunos simkunskaper. Folk började springa runt som yra höns för att hitta ställen där bilarna kunde stå utan att flyta iväg. Vi fick flytta Bruno 2 ggr innan vi hittade en liten upphöjning i marken. Vi hade ett tält bredvid oss som Jakob febrilt försökte rädda medans dess ägare satt i baren. Det tältet stod senare i minst 30 cm vatten. Snacka om att vara skrumpen på morgonen! Man är inte van vid de här väderförhållandena. Eftersom att campingen ligger typ 50 meter från havet tänkte vi att vattnet rinner väl dit när det kommit till en viss nivå, tills vi insåg att även havet höjts med 2 meter. Jakob visade att han fortfarande är sig själv efter några veckor i vildmarken då han behöll badbyxorna på hela kvällen ifall ”något behöver fixas”. Efter ett tag slutade det som tur att regna och inga större incidenter hade hänt, Bruno fick sig bara ett rejält fotbad.

Som vanligt finns ingen tid för ro när vi är i farten så vi vill fortsätta vår resa norrut mot Ningaloo Reef! Men vi blev kvarhållna ett par dagar extra i Monkey Mia pga cyklonen Dianne som ville översvämma alla vägar upp mot vårt mål. Jaja sämre ställen kan man vara fast i, som typ Carnavon… För när de äntligen öppnade vägarna så kom det självklart ytterligare en cyklon, Carlos. Det gjorde att vi blev fast i Carnavon, en håla med stort H. Men de hade i alla fall ett bibliotek med AC där vi hängde och pluggade en del.

Torsdag morgon och lyckan är total, vägarna är öppna!! Vi sticker direkt… men inte så fort, Bruno bestämmer farten=) Så nu är vi på toppen av vår resa och så säger tanten i repan att de inte har satt i några båtar för att det ska komma en till cyklon… vilket sätt! Inte ok. Lite bittra sticker vi iväg och snorklar på egen hand och blir lite tröstade av ett korallrev precis utanför stranden.

-          ”Kolla där är en diveshop, ska vi gå in?”

Sagt och gjort, tanten i repan hade ingen koll, imorrn är två dyk inbokade!

Hej hopp 

Snorkeltur

Efter snorkling i Coral Bay

Det snyggast minnesmonumentet vi sett, i Geraldton.

En av måååånga middagar i solnedgången. Ja det är en ketchupflaska... ja vi åt korv=)

Två riktiga Camping-experter.. nudlar till lunch. igen

innan cyklon

Här kan man vara strandad.. Monkey Mia. Ja det är en delfin du ser i bakgrunden

Eller en Emu kanske.. de bodde också på Campingen

eftermiddagslur

Dolphin interaction.. matning kan man också kalla det

PRESSA!

BADA!

Det är tur att det inte är lag på att man inte får ändra sig

Hej!!

Äntligen är vi på rull igen. Efter en veckas desperat letande efter en bil har vi nu kommit iväg. Under tiden vi har letat  har vi diskuterat många ggr fram och tillbaka om vart vi skall åka. Söder? Norr? Öst? Väst? Nej just det där är det ju Bara hav…..jaja.  Vi har titta på alla möjliga bilar. Bilar men 4 WD, stora campingbilar, små campingbilar, vanliga bilar med tält, osv. Från början var tanken att vi skulle åka västkusten upp och sen över till ostkusten via Alice Springs. Först tänkte vi att vi inte behövde en 4WD men insåg efter lite snack med locals att detta var nog nödvändigt. En 4WD innebär även lite mer pengar. Planen att åka till ostkusten började suddas ut, väderförhållanden där lockade oss inte heller så nu tänkte vi att vi bara skulle åka på västkusten och sen flyga vidare. Vi började även inse att att köpa en bil i A var inte så lätt. Olika regler gäller i olika delstater. Och eftersom att vi ville ha en backpackerbil betyder det att den antagligen har transporterats från en annan delstat där den då är registrerad och andra regler gäller. Det visade sig att många utav backpackerbilarna står på en person som haft bilen många ägare tidigare än den som säljer den. Och detta är ofta en tysk eller nått. Detta beror på att det ofta är krångligt att göra ägarbyten över delstatsgränser. Och så länge registreringen på bilen betalas in på så behövs det inte göras någon besiktning. Man behåller helt enkelt den riktiga ägarens uppgifter och betalar in registreringen på så sätt. Om man blir stoppad av polisen får man en bot som man betalar in och så är problemet ur världen.

Det fanns en bil som vi hade spanat på länge (en fransman stod på denna bil). Vi åkte ut utanför Perth och väntade ca en halv dag på att få komma och titta på bilskrället. Efter att ha väntat 2 timmar på att killen skall höra av sig ringer Jakob upp och det visar sig att den är på verkstad och kan inte visas förrän dagen efter. Jaha…surt tänker vi. Åker tillbaks till hostelet. Åker tillbaks dagen efter, kommer till en kille som håller på att mecka med bilen…den funkade inte än alltså. Vi blir tillsagda att komma tillbaks 2 timmar senare. Vi bestämmer att vi tar den här bilen om den är körbar. Kommer dit 1 timme 55 min senare och vi möts av killen som äger bilen då han säger att tyvärr den är såld!! Hmm…vi har väntat i 2 dagar….Jakob blev arg!(Ganska Osvensk) Och jag försökte lugna ner situationen (ganska svenskt).

Som tur var så hade vi en annan bil på G. Vi hade hittat en bil där faktiskt han som hade bilen ägde den. Yess!  Svenskar som vi är tänker vi att det är väl klar att vi måste äga vår egen bil. Tänk om vi blir stoppade av polisen…pinsamt!  På kvällen blev Bruno vår. Han är så söt! Framför allt har han gyllene skor.

Dagen efter vi köpt Bruno åkte vi till Licenskontoret för att skriva över honom på oss. Vi köpte honom av en trevlig Irländare som skulle skicka in sitt papper på ägarbytet och vi skulle åka till Licenskontoret för att själva bytet skulle gå igenom. Glada som vi är hoppar vi fram till den bistra australiensaren bakom disken.  Lämnar fram våra papper och den bistra australiensaren knappar lite på sin nya fina dator (som säkert hade free hi speed internetaccess) och tittar på oss och (typ) utropar ”Den ni har köpt bilen av äger den inte!”  Tystnad…..tyssstnad.

Just då kändes det som att vi blivit överkörda utav en Toyota-landcruiser-aero-4WD-twinspark-4,2HDMI-kombi! 

Som ni förstår kändes inte livet just nu som det borde när man är på ett bra ställe.

Vi ringde den glade Irländaren som inte förstod något, men några dagar senare förstod han hur han skulle stänga av sitt telefonnummer ..…det var ju bra.

Så nu var farbror blå tvungen att göra en utredning på 3 veckor där han skall ringa runt till alla backpackers som ”ägt” bilen (alltså han skall ringa runt hela världen) för att hitta den riktiga ägaren. Vi hoppas att han hittar den biologiska föräldern.  Han kommer fråga ”äger du den här bilen” han svarar ”nej jag har sålt den” och så vidare. Sen hoppas vi att han kommer fram till att vi får bli de nya adoptivföräldrarna. Om den visar sig vara stulen är vi ett antal tusenlappar fattigare, men hoppas på ett gott skratt gällande detta om kanske 10 eller 100 år. 

Pinnacle Desert är en av många häftiga annorlunda platser här i WA.

Lite offroad i alla fall=)

Ojoj som sagt nu är vi i alla fall på väg norr ut utmed västkusten. Vårt mål är Ningaloo reef. Här ska vi snorkla och dyka så mycket vi bara kan. Det är väldigt varmt om dagarna och vi tar det lugnt då Bruno inte är en Toyota-landcruiser-aero-4WD-twinspark-4,2HDMI-kombi så några timmar tidigt på morgonen puttrar vi fram. Livet känns ganska bra trotts en veckas svett och tårar. Än en gång har vi blivit bortskämda med otroligt vackra vyer, stränder och sköna dagar på stranden. Svårt att ta in allt! Hong kong och Nya zeeland känns väldigt långt bort. I natt ska vi stanna i staden Dongara. Här är det en Kit tävling hela helgen som vi ska kika lite på. Men just nu så är det världens åska och ösregn så de vågar sig nog inte ut. Regn är något som var länge sedan vi såg så vi tycker det är ganska mysigt!

Jakob klättrar uppför ett sandberg.(Janne?)

Ett glädjeskutt i solnedgången

Dagens middag: Pasta köttfärssås. Bör påbörjas tidigare då det blir struligt att laga mat när det är mörkt.

Nu ska vi försöka hitta något Hi speed internet så vi kan ladda upp våra äventyr.

Inte så långt kvar här nu vi börjar känna lukten av snöööö

Hoppas alla mår bra där hemma berätta gärna vad ni har för er i kommentarrutan!

Kramar Jakob och Lina (nu mera brunhårig)

Dagens tillbakablick:
Jakob och Micke utanför operahuset i Sydney. Senare samma kväll sågs den klassiska operan Carmen, går inte alla backpackers på opera?

On the road again!

Hej alla där hemma som trott att vi försvunnit i översvämningarna. Det är knappast ingen mening att försöka berätta vad som hänt sen nyår(!) utan vi får försöka filmen tala för sig själv om det. Men både Micke och David har åkt hem till Sverige och David kollar redan på biljetter tillbaka=) Självklart förstår vi ju inte hur bra vi har det när vi är ute och reser och vi har så smått börjat klättra på väggarna i Melbourne. Så nu är vi i Perth!

Så här kommer våra ändrade framtidsplaner:

Här håller vi nu på att hitta en bil som vi kan köpa och bo i. Sen ska vi köra utmed västkusten till bla Margaret River och Ningaloo reef. Sen dags för lite Outback-adventure in till Ayers Rock i mitten av Australien innan vi styr ut mot Cairns och The Great Barrier Reef. En nätt resa på ca 8000 km(det är mer än halvägs till Sverige från Melbourne). Och om man ska titta ännu längre fram så kommer vi att komma hem till Sverige den 31 mars.

Förhoppningsvis ska vi bli bättre på att uppdatera bloggen nu när vi kommer ut på vägarna och gör det vi kan, resa=)