Det är tur att det inte är lag på att man inte får ändra sig

Hej!!

Äntligen är vi på rull igen. Efter en veckas desperat letande efter en bil har vi nu kommit iväg. Under tiden vi har letat  har vi diskuterat många ggr fram och tillbaka om vart vi skall åka. Söder? Norr? Öst? Väst? Nej just det där är det ju Bara hav…..jaja.  Vi har titta på alla möjliga bilar. Bilar men 4 WD, stora campingbilar, små campingbilar, vanliga bilar med tält, osv. Från början var tanken att vi skulle åka västkusten upp och sen över till ostkusten via Alice Springs. Först tänkte vi att vi inte behövde en 4WD men insåg efter lite snack med locals att detta var nog nödvändigt. En 4WD innebär även lite mer pengar. Planen att åka till ostkusten började suddas ut, väderförhållanden där lockade oss inte heller så nu tänkte vi att vi bara skulle åka på västkusten och sen flyga vidare. Vi började även inse att att köpa en bil i A var inte så lätt. Olika regler gäller i olika delstater. Och eftersom att vi ville ha en backpackerbil betyder det att den antagligen har transporterats från en annan delstat där den då är registrerad och andra regler gäller. Det visade sig att många utav backpackerbilarna står på en person som haft bilen många ägare tidigare än den som säljer den. Och detta är ofta en tysk eller nått. Detta beror på att det ofta är krångligt att göra ägarbyten över delstatsgränser. Och så länge registreringen på bilen betalas in på så behövs det inte göras någon besiktning. Man behåller helt enkelt den riktiga ägarens uppgifter och betalar in registreringen på så sätt. Om man blir stoppad av polisen får man en bot som man betalar in och så är problemet ur världen.

Det fanns en bil som vi hade spanat på länge (en fransman stod på denna bil). Vi åkte ut utanför Perth och väntade ca en halv dag på att få komma och titta på bilskrället. Efter att ha väntat 2 timmar på att killen skall höra av sig ringer Jakob upp och det visar sig att den är på verkstad och kan inte visas förrän dagen efter. Jaha…surt tänker vi. Åker tillbaks till hostelet. Åker tillbaks dagen efter, kommer till en kille som håller på att mecka med bilen…den funkade inte än alltså. Vi blir tillsagda att komma tillbaks 2 timmar senare. Vi bestämmer att vi tar den här bilen om den är körbar. Kommer dit 1 timme 55 min senare och vi möts av killen som äger bilen då han säger att tyvärr den är såld!! Hmm…vi har väntat i 2 dagar….Jakob blev arg!(Ganska Osvensk) Och jag försökte lugna ner situationen (ganska svenskt).

Som tur var så hade vi en annan bil på G. Vi hade hittat en bil där faktiskt han som hade bilen ägde den. Yess!  Svenskar som vi är tänker vi att det är väl klar att vi måste äga vår egen bil. Tänk om vi blir stoppade av polisen…pinsamt!  På kvällen blev Bruno vår. Han är så söt! Framför allt har han gyllene skor.

Dagen efter vi köpt Bruno åkte vi till Licenskontoret för att skriva över honom på oss. Vi köpte honom av en trevlig Irländare som skulle skicka in sitt papper på ägarbytet och vi skulle åka till Licenskontoret för att själva bytet skulle gå igenom. Glada som vi är hoppar vi fram till den bistra australiensaren bakom disken.  Lämnar fram våra papper och den bistra australiensaren knappar lite på sin nya fina dator (som säkert hade free hi speed internetaccess) och tittar på oss och (typ) utropar ”Den ni har köpt bilen av äger den inte!”  Tystnad…..tyssstnad.

Just då kändes det som att vi blivit överkörda utav en Toyota-landcruiser-aero-4WD-twinspark-4,2HDMI-kombi! 

Som ni förstår kändes inte livet just nu som det borde när man är på ett bra ställe.

Vi ringde den glade Irländaren som inte förstod något, men några dagar senare förstod han hur han skulle stänga av sitt telefonnummer ..…det var ju bra.

Så nu var farbror blå tvungen att göra en utredning på 3 veckor där han skall ringa runt till alla backpackers som ”ägt” bilen (alltså han skall ringa runt hela världen) för att hitta den riktiga ägaren. Vi hoppas att han hittar den biologiska föräldern.  Han kommer fråga ”äger du den här bilen” han svarar ”nej jag har sålt den” och så vidare. Sen hoppas vi att han kommer fram till att vi får bli de nya adoptivföräldrarna. Om den visar sig vara stulen är vi ett antal tusenlappar fattigare, men hoppas på ett gott skratt gällande detta om kanske 10 eller 100 år. 

Pinnacle Desert är en av många häftiga annorlunda platser här i WA.

Lite offroad i alla fall=)

Ojoj som sagt nu är vi i alla fall på väg norr ut utmed västkusten. Vårt mål är Ningaloo reef. Här ska vi snorkla och dyka så mycket vi bara kan. Det är väldigt varmt om dagarna och vi tar det lugnt då Bruno inte är en Toyota-landcruiser-aero-4WD-twinspark-4,2HDMI-kombi så några timmar tidigt på morgonen puttrar vi fram. Livet känns ganska bra trotts en veckas svett och tårar. Än en gång har vi blivit bortskämda med otroligt vackra vyer, stränder och sköna dagar på stranden. Svårt att ta in allt! Hong kong och Nya zeeland känns väldigt långt bort. I natt ska vi stanna i staden Dongara. Här är det en Kit tävling hela helgen som vi ska kika lite på. Men just nu så är det världens åska och ösregn så de vågar sig nog inte ut. Regn är något som var länge sedan vi såg så vi tycker det är ganska mysigt!

Jakob klättrar uppför ett sandberg.(Janne?)

Ett glädjeskutt i solnedgången

Dagens middag: Pasta köttfärssås. Bör påbörjas tidigare då det blir struligt att laga mat när det är mörkt.

Nu ska vi försöka hitta något Hi speed internet så vi kan ladda upp våra äventyr.

Inte så långt kvar här nu vi börjar känna lukten av snöööö

Hoppas alla mår bra där hemma berätta gärna vad ni har för er i kommentarrutan!

Kramar Jakob och Lina (nu mera brunhårig)

Dagens tillbakablick:
Jakob och Micke utanför operahuset i Sydney. Senare samma kväll sågs den klassiska operan Carmen, går inte alla backpackers på opera?