Back in Perth (a while ago)

Hej igen!

Nu är vi tillbaka där vi började i Perth.(för en vecka sen) Och otroligt nog har Bruno genomfört sin uppgift! Det måste vi faktiskt erkänna att vi inte trodde! Men först går vi tillbaka lite i tiden.

Vi genomförde våra 2 dyk i Coralbay och blev nöjda med det. Första dyket var inte super bra. Efter att en cyklon har passerat kan sikten på reven bli lite dålig vilket vi märkte av. På de södra delarna av Ningaloo reef är det mycket hårda koraller vilket medför ej så färgglada koraller. Det första dyket var lite sandbotten och lite korallstenar. Men andra dyket medförde HAJ, Jippi lika spännande varje gång. Lika intressant varje gång att hjärnan reagerar att ”här ska jag inte vara” när man ser den första hajen fast man vet att det är en ofarlig grey reef schark. Detta var en reningsstation för hajarna och de var ca 20 st. Vi fick åskåda när hajarna gör rent sina tänder. Då ”ställer” de sig lodrätt på stjärtfenan ner mot bottnen och vickar hela kroppen fram och tillbaka för att få vattnen att sila mellan tänderna.

Efter som att hajarna tycker att vi är väldigt obehagliga varelser som röra sig fort och bubblar så fick vi titta på dem ett tag tills de gav sig av en bit bort för att sedan se oss följa efter för att titta på när de tar sin morgondusch.

Vi fick lära oss att otroligt många hajar blir dödade varje år för enbart deras ryggfena som asiaterna gör soppa på. Man fångar hajen skär av fenan och släpper tillbaks den igen! Så att några hajar varje år simmar in tillstranden för att ta ett ben och sen släppa människan kan man ju nästa förstå. Om hajarna blir utrotade kommer allt bli helt fel i haven för att hajarna är högst upp på näringskedjan. Och ni som är rädda för hajar kolla denna bild!

I alla fall det var också väldigt mycket koraller som hade många nyanser av brun. Det var otroligt vacker ute på havet, blåare vatten får man leta efter och klarblå himmel med lite vind. Livet kändes ganska bra.

Men efter två dagar i Coral bay började Faravidar nerven rycka så vi tittade lite på att åka mer norr ut till Exmouth. Men insåg ganska fort att där hade sista cyklonen tryckt till ordentligt och vägarna var vatten fyllda, vi kände att vi fått nog av cykloner så vi bestämde att vi vände söder ut igen. Vi siktade på att ta oss tillbaka till Perth på 4 dagar. Blev långa kör pass på tidiga mornarna och vi fick ständigt ha ett öga på temperatur mätaren på Bruno. Han var lite lätt febrig ibland. Så vi insåg att han bara klarade körning  5 till 9 på morgonen. Men vilka soluppgångar!! Allt blir rött, minne för livet må jag säga.

 Vi kom till Carnavon där vi blev fast under den sista cyklonen och möttes av översvämningar. Man läser och ser på TV om översvämningar och tycker att det självklart är hemskt.  Men när man är i ett övesrvämat område är det en helt annan grej. Det här var en liten översvämning om man jämföra med översvämningarna på ostkusten. Man inser vilken kraft vattnet kommer med. Men alldeles tyst och det är svårt att se om mer är på väg. Nya vägar hade byggts på många ställen och den gamla asfalten såg man några meter bort dit den hade flytigt- Det hade inte regnat en droppe i Carnavon men 100 tals mil bort var det regnområden som alltså påverkat staden ändå.

Tillslut rullade vi in i Perth i alla fall. Jippi! När vi lämnade Perth hade vi 2 stora problem vi visste inte om vi skulle få äga bilen och vi trodde inte i vår vildaste fantasi att den skulle hålla hela vägen tillbaks. Bara dessa saker löste sig skulle vi kunna sälja den när vi kom tillbaks.

Vi fick veta efter ett telefonsamtal att Bruno var vår. Glädjetjut!!!

VI rullar in i Perth och den höll ända till parkeringsplatsen Glädjetjut!!

Vi har haft ca 10 per som har tittat på den för att möjligen kanske köpa……….Inget tjut

Alltså det vi trodde inte skulle bli något problem börjar sakta men säkert bli ett litet problem. Men vi vill inte riktigt erkänna det än.

Den 6e vaknade vi på morgonen och for in till vårat bibliotek som vi brukar hänga på får att plugga. Vi hade 2 visningar den kvällen. Och vi kände att de senaste gångerna vi visat bilen blev det allt närmre ett sälj! Så nu kändes det som att vi faktiskt skull sälja den.

På eftermiddagen kommer Maria och hennes man och tittar på bilen. De är ett kanadensisktpar i 50-årsåldern som ska vara ute och resa i drygt ett år. De kollar runt på bilen och ska ut och prova. Det är Maria som ska köra. Bruno är lite tung i styrningen men det skratta hon bara åt. Hon har aldrig kört en manuell bil förut +växlarna sitter på sidan av ratten och enligt Jakob kunde hon inte köra bil allas. Intressant, även nycklarna ramlade ut ur startlåset och ner på golvet under test körningen….men det visade ju bara på Brunos personlighet som Maria sa. Efter några varv på parkeringen ville de gå iväg och fundera lite.

Undertiden kom de andra som skulle titta på bilen. 3 fransoser i 20 årsåldern. Inte så jätte duktiga på engelska men väldigt trevliga. De kolla runt bilen körde en tur ringde flickvännen och bestämde sig för att köpa bilen. Svårare än så var det inte. Han börjar ta upp pengarna i väskan och började räkna samtidigt som jag ser att Maria och hennes man står lite längre bort, så jag springer dit och de säger att de också vill köpa bilen för 1500AUD. Så helt plötsligt hade vi 2 köpare på samma gång. Fransoserna stod där och tyckte att ”men vadå jag står ju här och ger er pengarna nu” och kanadensarna tyckte ju att men vi var ju här först. Och det här är inte en lätt situation för två svenska hjärtan kan jag säga!  Jakob försökte då säga att de var tyvärr först så vi måste nog sälja till dem. Fransoserna förstod inte riktigt och Jakob fick dra till med att kanadensarna skulle betala hundra dollar mer. Som tur var hade bara fransosen tagit ut exakt 1500AUD så den lögnen lyckades. Oooo jobbigt och som Jakob sa ”Han titta på mig med sina hundögon” bör tilläggas att killen hade militärmönstrade byxor och grönt linne, hade även en piercing i ögonbrynet och rökte för fullt. Mmm de hundögonen skulle ni ha sett! Väldigt besvikna lämnade fransoserna oss med vad som skulle visa sig vara kanske de sämsta köparna ever!!

Vi bestämde med de glada kanadensarna som tyckte att Bruno återspeglade deras äventyr att vi skulle lämna över bilen dagen efter. Maria ville veta vart licenskontoret låg där ägarbytet skulle ske. Vi hade svårt att beskriva vart det låg så Maria kom med den brillianta iden att vi skulle hämta dem dagen efter och köra till licenskontoret. Vi ville ju helst bara lämna ifrån oss bilen och vi behöver inte vara med vid ägarbytet men jaja det fick gå.

Kanadensarna gick och vi kände en viss glädje, men inte mer än så. Vi märkte av våra svenska hjärtan igen efter att neka fransoserna och bara av att ha sålt Bruno. Men det firades med kebab och en kola.

 Dagen efter ringer Maria och säger att det är public holiday dagen efter och licenskontoret var stängt så vi fick ha bilden en dag till. Vi började känna att vi bara ville packa våra väskor och dra. Så vi såg vår chans och började kolla på flyg från Perth samma dag. Och hittade ett till Brisbane samma kväll. Vi bestämde att vi bokar det.

Vi ringde Maria och berätta att vi skulle åka samma dag och kunde tyvärr inte följa med till licenskontoret dagen efter. Lite besviken gick hon med på att vi skulle lämna bilen på eftermiddagen. Vi packade ihop och lämnade vårt lilla paradis ute i Scarborough. Nu var det bara att lämna bilen och hoppa på flyget. 

Vi åkte in till Perth och Jakob lämnade av mig och väskorna vid det hostlet där vi skulle bli upplockade av airpourttransfern. Sedan åkte han för att lämna bilen.

Jag satt och väntade ganska länge. Började att bli lite orolig över vart han hade tagit vägen. Kl började att närma sig upphämtningstiden. Borde ju inte ta så lång tid att bara lämna av bilen, det var inte så långt bort. Men tillslut kom han gående, jag såg direkt att allt inte riktigt var som det skulle.

Under tiden jag satt där utspelades detta!

Jag, Jakob, åkte och mötte Maria för att bara lämna av bilskrället. Men då tyckte hon att det var jättebra om vi kunde åka och titta var licenskontoret låg… pust. Jaja jag kör er dit, och tillbaka. Nu då? Kan vi bara skriva under papprena så kan jag få mina pengar… Nej då ska bilen återigen gås igenom, det ska fotas, kontraktet ska läsas noga osv. Jag påpekade hela tiden att min buss snart går och att jag snart måste springa… jaja säger Maria. Och så rätt var det är: ”oh it looks like it’s leaking oil”...tystnad. Gubben lägger sig på alla fyra och tittar in under bilen. Det är ett under att han inte här ser höger framjul som skrapar mot karossen varje gång man svänger vilket har gjort att däcket håller på att ”repas upp”. Det här händer inte, inte nu när vi är så nära, hinner jag tänka ett antal gånger. ”yeah ofcourse, it’s an old car, I told you that you have to check the oil every now and then”(var 10e mil). Ok, situationen räddad, puh. Men hur vet vi att du äger bilen? Du har ju inga ägarpapper. Då fick jag återigen förklara att detta inte behövs här och att allt kommer ordna sig för dem imorron.

Bra, pengarna i handen, foton tagna och jag börjar gå till Lina för att äntligen komma därifrån. Nu vart det bara 5 min kvar till tranfern skulle gå. Hinner 50m då jag hör ett någon ropa bakom mig. Såklart Maria som fortfarande är orolig att jag har lurat dom, det har vi ju också men inte på det sättet de tror=) Efter 3 min övertygelse att allt kommer gå bra springer jag till Lina och hoppar in i bussen, men vi är inte säkra förrän vi lyfter att hon inte ska komma efter oss. Reflektion av Jakob: ”Hon kan gott ha skiten, kör till Sydney bara det kommer nog gå bra!”. Vi lämnade i alla fall 5 l olja, räcker kanske 30 mil. Hon lägger till att hon ska maila och berätta hur det går. ”And i will send you a mail when it breaks, haha” mm kul skämt!

Hela bussresan till flygplatsen väntar vi bara på att vi ska se Bruno utanför fönstret med ett par kanadensare som försöker stanna bussen. Men nu har vi landat i Brisbane med pengar på fickan.

Ska väl tilläggas till att vi inte är jätte stolta över våra bravader men man lär sig alltid något nytt.  För er som blir oroliga så har vi gjort en påhittad email till försäljningen  och använt ett sim kort som ligger i en sopptunna i Perth.

Nya äventyr väntar